Du som vandrar genom mig, du som vandrar genom din egen gränslösa poesi.
Genom ord, bortom rymd.
När jag skalar av mig, skalar under förväntningarna, vågar du ligga naken i gräset?
Vågar du andas under bar himmel..?
Jordbo, människa, man. Se på mig.
Jag andas nu, luften är klar. Kan du känna det. Känna tidlösheten, känna tiden.
Åldrandet och ickeåldrandet, i en kropp.
Älska med orden. Bli ett med dom. Jag är där.
Jag ska försöka, att intet mer begära, än den här stunden.
Försöka att sväva fritt.
No comments:
Post a Comment