Bara händer.

Regnet har vräkt ned i stort sett hela dagen.
Några få timmars uppehåll bjöd eftermiddagen på, och några sköna timmar om kvällen.


Ändå i de små luckorna har jag hunnit med en massa.
Ryggen är trött, hjärtat skrattar.

Åh Fridens Liljor!

A hungry mob, is an angry mob.

Mina sympatier går till Husby.
Till människorna där. Till dom som är rädda, till dom som är arga.
Det gick ut i megafonen. Ropen från förorten.
Mord och lögner. Och så något så vanligt som maktmissbruk.
Det är inte Husbys fel. Det är inte bara polisernas heller.
Det är stommen som är rutten.
Allt man fortsätter bygga på den förblir var det var, ruttet.
Jag har spenderat mycket tid i den förort som nu skriker och brinner.
Jag känner för den. Mitt hjärta brinner med bilarna på gatan.
Det osar orättvisa ur de kolnade vraken.

Det är inte rättvist. Nää det är fan inte rättvist.
Förtrycket och rasismen kommer ta ett uttryck.
Tar ett uttryck!
Stan kommer fortsätta brinna tills människor behandlas lika.
Tills vi alla har samma rättigheter.
I en tid då REVA härjar i tunnlarna, en tid då man vill förbjuda tiggeri, vill befästa klassskillnader och sälja ut vår trygghet, Är det då så konstigt?

Bright Eyes – Old Soul Song (For The New World Order)

Morgondis.

Vem är du?
Du som vandrar genom mig, du som vandrar genom din egen gränslösa poesi.
Genom ord, bortom rymd.
När jag skalar av mig, skalar under förväntningarna, vågar du ligga naken i gräset?
Vågar du andas under bar himmel..?
Jordbo, människa, man. Se på mig.

Jag andas nu, luften är klar. Kan du känna det. Känna tidlösheten, känna tiden.
Åldrandet och ickeåldrandet, i en kropp.
Älska med orden. Bli ett med dom. Jag är där.

Jag ska försöka, att intet mer begära, än den här stunden.
Försöka att sväva fritt.