Aska och kol.

Ännu ett år har passerat mig.
Ett år fullt av läxor och lärdom.
Inte en dag har flutit halt förbi.
Alla med ett nytt ord. En ny bild.
Nu finns det ord och bilder nog att kalla det en ny värld.
Jag summerar dem nu ensam på berget, alla dagarna.
Allt det där som var året.
Allt det som var jag, och det som var vi.

På gården susar det av vinden och från skogen hörs idag fågelsång.
Dropparna faller från taket av den smältande snön. Ljudet likt av en tickande klocka.
Tiden är evigheten. Livet är i mig oändligt. Mitt hår grånar, men inte mitt hjärta.
Lågan är beständig. Tändes i det första andetaget. Vrålet till världen ur en obesudlad strupe.
Luft, vatten, jord. Allt ryms i en människokropp. Det är först i kontakt med den yttre världen, flamman tänds.
Man möter eld. Sen brinner man. Tills allt som är kvar är aska och kol.

Fridens.