Längtan till Finnskogen.

Den värker i kroppen.
Den värker när den platta, bruna åker är allt jag ser.
Värker, varje morgon jag åker till ett jobb som ständigt säger att det här är inget för dig.
Jag slits med i vinden i detta pinade landskap. Jag driver.
Med fallna löv.

Så är det också november. Den hopplösa månaden.
Utan klarhet eller ljus.

Jag träffade en vän i Gamla Stan i helgen.
Hon gav mig en ide, ett nytt ljus. En efterlängtad kraft, i detta tunga novemberrusk.
Jag vill åka hem igen. Jag vill hem till min skog, min gård, min plats i världen.
Där allt andas med mig. Där andakt är det som fyller mig.

Jag måste dit igen. Jag måste hitta ett sätt.

Jag är på väg hem. Jag är på väg ut.