Vattenfall.

Det är lustigt när man tänker på det.
Vi kommer alltid att vara tillsammans. Tills den sista kolatomen lämnar jordens yta.
Vi kommer gunga mot samma strand. Flyta i samma flod och falla ned från samma himmel.
Jag kommer rinna genom dig.
I den krympande pölen ska vi längta med de rastlösa krokodilerna.
Monsun.
Det kommer vara mitt namn.
Du kommer att vara tårar igen. Falla från någon annans ögon.
Jag vattnas i en ny mun. Som pärlor ska jag ramla från en haka. Slå mot bröstkorg.

Så var vi en gång. Vi har alltid varit tillsammans.
Det tröstar mig då jag stryker med handen över min hud. Där under flyter vattnet.
Det som alltid har varit vi.

Fridens!

Vinbär, rosor, syrener.
Blomstrande rönn. Nyutsprungna ask. Vilda salix.
Björk, gran, tall.
Hallon och sockerärt.
Sedan är resterande av gården en svallande sommaräng av gult och violett.
Tack sköna land, sköna värd för dina årstider.
Tack för all rikedom.
Jag sväljs av minnen och drömmar när min blick vandrar över jorden.
Jag älskar.

Jag ger upp önskan om att se alltets mening. Vi är här nu.

Jag är här och jag känner dig. 
Det räcker för mig älskling.

Alex Clare – Humming Bird


Fridens!