Sol över berget.

Oj!
Så mycket man orkar, så mycket man vill, då man kan gå barfota och se gröna träd.
Inte bara marken vaknar, utan självaste lusten i egen hög person!
Så länge har man längtat, och med all rätt. Nu jävlar kör vi!

‎"Bara de tama fåglarna har en längtan. De vilda flyger."

Född fri och perfekt.

Allt började i stunden jag var gammal nog att formulera frågan -varför?
Och sedan växte det. De blev fler och fler, kanske större och större.
Ibland fick jag svar, men oftast fann jag mig själv endast matad med ett nytt påstående.
Ett nytt påstående, för mig utanför en vettig förankring i det jag såg som verkligheten.
Jag såg på värden och fick inga svar. Så jag sökte, innom och omkring mig efter det som skulle kunna stilla den ständiga frågan. Varför?!
Varför hade barnen i afrika ingen mat? - För att dom inte ägde något land (eller för att den lilla bit land de ägde, kunde inget växa, eller inte nog för att föda dem).
Varför ägde de inget land? -För att de inte hade några pengar.
Vilket jag senare fick lära mig var en lögn då jag ställde frågan om varför afrika var ritat med raka sträck.
Absolut inte genast, men med tiden tyckte jag mig ana att påståendena som givits mig, inte ens vara påståenden, utan rent av lögner.
Lögner, men för vem då, och varför?
Vi kan börja med barnets fråga om varför man måste jobba. För att få pengar. Varför då?
- För att få mat. För att få bo, ja för att få leva. Jag började förstå att någon redan hade tagit allt, och nu var man tvungen att jobba ett helt liv för att få allt det där man behöver, för att kunna leva.
Marken var tagen, med den träden och växterna. Djuren var tagna och sjöarna som bäckarna. Inget från jorden var mig tydligen givet. Det skulle jag behöva jobba för att få ta del av.
Varför behöver då inte haren jobba för att få leva? Varför kan haren bo just där den vill bo? Varför sover och äter han som han behagar?
Är det för att haren lever på gudarnas nåd?
Och i sånna fall, varför gör då inte människan det? Eller är det rent av så att haren inte längre lever på gudarnas nåd,
på marken, skogen och ängens nåd, utan på människans? Kanske får den bara det som blir över. Och då, varför?
Om jag skulle vilja leva med haren. Om jag skulle nöja mig med det som blev över, skulle jag få det då?

Jag har undrat många saker, men en sak har jag alltid vetat. Ett svar var jag född med.
Mig äger ingen.
Utifrån det svaret har jag formulerat mina frågor och bildat mig min världsbild.
Jag tror att vi alla har rätt att leva. Få mat och ett hem. Jag tror att det är något som är oss givet, alla vi som bor på den här jorden.
Människan som haren.
Och så jag tror faktiskt att det är gratis!
Att allt som finns ska kunna göra det. Bara för att dom är här. Annars skulle de ju inte vara det, om de inte hade rätt att leva.
Jag tror inte att jag står i skuld till någon, för att jag lever. Jag behöver inte betala.

Mer om det, lite senare.

Det nalkas.

Ja det känns faktiskt redan.
Vår.
Det ska bjudas plusgrader hela veckan, och jag måste säga, gärna för mig.
Mindre elda, mindre skotta.

Jag letar efter hus nu. Mitt eget.
Ingen hyra och ingen hänsyn.
Ett land att gör som man vill i.
Lite skog och inga grannar.

Jag har en stund på mig att bestämma mig.
Om jag ska markbereda och plantera här i vår,
eller om jag ska vänta tills min egen gård ska föda mig.

Vi får se. Spännande är det iaf.